Alla inlägg av Joakim Wendell

källor

Proklamation om människans och medborgarens rättigheter 1789

Lämna en kommentar

Under oroligheterna i Paris och den franska landsorten sommaren 1789 beslöt nationalförsamlingen att avskaffa ståndsprivilegierna. Banden med det förgångna revs. Man började planera för framtiden. Ett första steg tog nationalförsamlingen med »Förklaringen om människans och medborgarens rättigheter» den 26 augusti 1789.

 

Här kan du läsa om franska revolutionen

Proklamationen:

Det franska folkets till en Nationalförsamling förenade ombud anser att okunnigheten om, glömskan av eller föraktet för människans rättigheter är de enda orsakerna såväl till alla allmänna olyckor som till regeringens korruption. De har därför beslutat att genom en högtidlig proklamation fastställa människans naturliga, oförytterliga och heliga rättigheter och skyldigheter, så att varje samhällsmedlem i varje ögonblick skall kunna påminna sig sina rättigheter och den lagstiftande och utövande maktens åtgärder.

Till följd härav erkänner och förklarar Nationalförsamlingen i det Högsta väsendets namn följande rättigheter vara de som tillkommer varje människa och medborgare.

Art. I. Människorna föds lika och fortfar att vara lika i rättigheter.

Art. II. Målet för varje politisk sammanslutning är att bevara människans naturliga och oförytterliga rättigheter. Dessa är frihet, äganderätt, personlig säkerhet och rätt till motstånd mot förtryck.

Art. III. All suveränitet innehas av folket. Ingen kår eller individ kan utöva någon makt som ej utgår från folket.

Art. IV. Friheten består i att kunna göra allt som ej skadar andra. Sålunda har utövandet av varje människas medfödda rättigheter icke några andra gränser än dem som bildas därigenom att även andra samhällsmedlemmar njuter samma rättigheter. Dessa gränser kan bestämmas endast genom lagen.

Art. V. Lagen har ej rätt att förbjuda annat än för samhället skadliga handlingar. Man bör ej förhindras att göra något som ej är föreskrivet av lagen.

Art. VI. Lagen är uttrycket för den allmänna viljan. Alla medborgare har rätt att antingen personligt eller genom ombud medverka vid dess stiftande. Lagen bör vara lika för alla, vare sig den beskyddar eller straffar. Alla människor är lika inför lagen och har därför samma rätt att bekläda platser och offentliga ämbeten endast på grund av sin skicklighet och utan annan åtskillnad än den som betingas av deras dygder och deras begåvning.

Art. VII. Ingen kan anklagas, häktas eller hållas fängslad i andra fall än dem som lagen upptager och under andra formaliteter än dem lagen föreskriver. De som påbjuder, utför eller låter utföra godtyckliga befallningar bör straffas. Däremot bör varje medborgare, som på grund av lag blivit kallad inför rätta eller häktad, lyda utan uppskov, ty han blir brottslig genom att göra motstånd.

Art. VIII. Lagen bör ej fastslå andra straff än dem som är oundvikligen nödvändiga. Ingen kan straffas på grund av annan lag än sådan som blivit stiftad tidigare än brottet blivit begånget.

Art. IX. Varje anklagad medborgare anses såsom oskyldig ända till dess lagen förklarar honom skyldig. Om det är nödvändigt att häkta honom, bör ej onödig stränghet användas för att bemäktiga sig hans person. Ett sådant förfarande bör vara genom lag strängeligen förbjudet.

Art. X. Ingen bör oroas för sina åsikter, icke ens religiösa, så vitt dessas utövande ej stör den lagliga ordningen.

Art. XI. Det fria meddelandet av tankar och åsikter är en av människans heligaste rättigheter, och till följd härav kan envar tala, skriva och trycka vad han vill. Dock bör han stå till ansvar i de fall där lagen fordrar det.

Art. XII. Nödvändigheten av att skydda människans och medborgarens rättigheter kräver en beväpnad styrka. Denna styrka är sålunda inrättad till allas nytta och fördel.

Art. XIII. För underhållet av denna beväpnade styrka och för de utgifter som statens styrelse kräver, är en allmän skatt oundgänglig. Denna skatt bör vara jämnt fördelad mellan alla medborgare i förhållande till deras möjlighet att betala densamma.

Art. XIV. Alla medborgare har rätt att antingen personligen eller genom ombud vara med om att bekräfta nödvändigheten av en allmän skatt, att bevilja den, övervaka dess användande och att bestämma dess storlek, dess fördelning, dess upptagande och dess varaktighet.

Art. XV. Samhället har rätt att fordra räkenskap av varje offentlig tjänsteman angående förvaltningen av hans ämbete.

Art. XVI. Det samhälle, i vilket makterna ej är skyddade genom en offentlig akt och i vilket makterna ej är strängt åtskilda, äger icke någon konstitution.

Art. XVII. Då ägandet av egendom är en oförytterlig och helig rättighet, kan ingen berövas densamma, åtminstone ej i annat fall än där den allmänna nyttan, lagligen fastställd, tydligt kräver det och i så fall endast mot en rättvis ersättning.

Ur Källor till historien II av Göran Graninger och Sven Tägil (Lund 1967)

Några saker att fundera över gällande detta dokument:

Vilka rättigheter och skyldigheter ger dokumentet? Till vilka?

Vilka räknas som ”människor och medborgare”? Vilka räknas inte?

Vad menas med ”frihet” i detta dokument?

Vad säger dokumentet om religion?

Vilka är det som står för dokumentet? Vad spelar det historiska sammanhanget för roll för vad som står i dokumentet?

 

källor

Förenta staternas självständighetsförklaring 1776

1 kommentar

Under andra hälften av 1700-talet blev Storbritannien den helt dominerande kolonialmakten i Nordamerika. Med denna maktposition började den brittiska regeringen beskatta kolonierna hårdare, vilket kolonisterna ogillade, särskilt som de inte fick ha några representanter i parlamentet, som beslutade om skatter och hur skatterna skulle användas. Till slut hade de ledande kolonisterna fått nog, och den 4 juli 1776 utfärdade de sin självständighetsförklaring. Den brukar ses som början på det amerikanska frihetskriget, som slutade 1783 med att USA blev en självständig stat. Här följer deklarationen:

Under historiens gång blir det ibland nödvändigt för ett folk att upplösa de politiska band som har förbundit det med ett annat land, för att bland världens stater inta den självständiga och jämbördiga ställning, som både naturlig och gudomlig lag berättigar det till. Hänsyn till världsopinionen kräver att folket redogör för skälen till skilsmässan.

Vi anser att dessa sanningar är självklara:

att alla människor är skapade lika,

att de av sin skapare har utrustats med vissa oförytterliga rättigheter;

att liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa rättigheter;

att regeringar har inrättats bland människorna för att trygga dessa rättigheter och att regeringarna likaledes har erhållit sina rättigheter från de styrda;

att när än en styrelseform motverkar dessa mål är det folkets rättighet att ändra eller upphäva styrelseformen och instifta en ny enligt de principer, som folket tycker mest lämpade till att skapa trygghet och lycka;

Klokheten bjuder att styrelser, som länge existerat, inte ändras av små eller övergående orsaker. Erfarenheten har visat, att människor hellre lider, om det onda är uthärdligt, än skaffar sig rättvisa genom att överge de styrelseformer vid vilka de vant sig. Men när en lång kedja av missbruk och övergrepp uppenbarar en medveten plan att försätta dem under total despotism, är det folkets rätt och också plikt att avskaffa en sådan styrelse och att skapa nytt skydd för sin framtida säkerhet.

Dessa koloniers tåliga lidande har varit sådant att det tvingar dem att ändra sitt tidigare styrelsesätt. Den nuvarande engelske kungens historia är en historia om upprepade oförrätter och övergrepp. Alla har direkt haft till syfte att upprätta ett oinskränkt tyranni över dessa stater.

Han har vägrat godkänna lagar som är synnerligen nyttiga och nödvändiga för det allmänna bästa. Han har förbjudit sina guvernörer att godkänna lagar, som varit av omedelbar och tvingande betydelse, om han inte i förväg godkänt dem. Han har upprepade gånger upplöst folkrepresentationen för att den med oförfärad fasthet motsatt sig hans övergrepp mot folkets rättigheter. Han har vägrat att på långa tider efter sådana upplösningar låta nya församlingar bli valda. Han har sökt hindra befolkningsökningen i dessa stater genom att motsätta sig lagar om utlänningars rätt att vinna medborgarskap. Han har vägrat att godkänna lagar för att stimulera immigrationen och han har rest hinder för rätt till köp av mark. Han har gjort domarna beroende av sin vilja genom sättet att utbetala deras löner. Han har inrättat en mängd nya ämbeten och sänt hit svärmar av tjänstemän för att plåga vårt folk och leva på vårt folks bekostnad. Han har här under fredstid hållit stående truppstyrkor utan samtycke av vår representation. Han har avsett att göra militären oberoende av och överordnad den civila myndigheten.

Han har i förbund med det engelska parlamentet sökt:

att påtvinga oss en lagstiftning, som är okänd för vår konstitution och ej i enlighet med våra lagar;

att inkvartera stora truppstyrkor hos oss;

att hindra vår handel med alla delar av världen; att utan vårt samtycke pålägga oss skatter;

att beröva oss våra frihetsbrev, upphäva våra mest värdefulla lagar och helt ändra vårt styrelsesätt;

att upphäva vår egen lagstiftningsrätt och iklätt sig själv makt att lagstifta över oss.

Han har nedlagt regeringen här genom att förklara oss uteslutna från hans beskydd och förklarat oss krig. Han har plundrat i våra farvatten, ödelagt våra kuster, bränt våra städer och dödat vårt folk. För tillfället överför han hit stora truppstyrkor av främmande legosoldater för att fullborda det dödens, ödeläggelsens och tyranniets verk, som han redan har börjat med så grymma och förrädiska åtgärder att motsvarigheten knappast kan uppletas under de mest barbariska tider. De är helt ovärdiga en civiliserad stats överhuvud. Han har uppmuntrat till uppror mot oss. Han har strävat att uppvigla mot invånarna i våra gränstrakter de skoningslösa vilda indianerna, vilkas hårda sätt att föra krig innebär ett obönhörligt dödande av alla oavsett ålder, kön och tillstånd.

Vid varje övergrepp har vi i ödmjuka ordalag bett om rättelse. Våra upprepade skrivelser har han besvarat endast med upprepade kränkningar. En furste, vars sinnelag sålunda vid varje handung visar sig vara en tyranns, är inte lämplig att vara härskare över ett fritt folk.

Inte heller har vi låtit bli att söka fästa våra brittiska bröders uppmärksamhet på förhållandena. Vi har då och då varnat dem för försök från deras parlament att utsträcka otillåtlig lagstiftning över oss. Vi har påmint dem om omständigheterna kring vår emigration och bosättning här. Även de har varit döva för rättvisans röst.

Vi, representanter för Amerikas Förenta Stater, församlade till allmän kongress, vädjar därför till den högsta domsmakten i världen att förstå det berättigade i vårt uppsåt. Vi kungör och förklarar, i namn av och med bemyndigande av folket i dessa kolonier:

att dessa förenade kolonier är och med rättighet bör vara fria och oberoende stater;

att de är lösta från alla trohetsförbindelser till den brittiska kronan;

att alla politiska förbindelser mellan dem och Storbritannien är och bör vara fullständigt upplösta;

att de som fria och oberoende stater har full myndighet att börja krig, sluta fred och allianser, upprätta handelsförbindelser och vidtaga alla andra åtgärder som oberoende stater har rätt till.

Vi förpliktigar oss att vidmakthålla denna förklaring i lugn förtröstan på den gudomliga försynens beskydd, alla för en, med våra liv, vår egendom och vår heliga ära.

 

Ur Källor till historien II av Göran Graninger och Sven Tägil (Lund 1967)

Här kan du läsa om den amerikanska revolutionen

Några saker att fundera över gällande detta dokument:

Hur motiverar kolonisterna att de gör sig självständiga från Storbritannien?

Vilka räknas som ”människor”? Vilka räknas inte?

Vilka rättigheter och skyldigheter ger dokumentet? Till vilka?

Vad säger dokumentet om religion?

 

källor

Declaration of Rights i England

Lämna en kommentar

I England utkämpades under hela 1600-talet en maktkamp mellan kungen och parlamentet (den lagstiftande församlingen). Bland annat utkämpades ett blodigt inbördeskrig 1642-49. 1688 höll det på att bli inbördeskrig igen, men kung James II flydde från landet och parlamentet gjorde den holländska fursten Willem av Oranien till kung under namnet William III, i utbyte mot att han godkände deras Declaration of Rights.

Här kan du läsa om Englands historia

Declaration of Rights

Kung James II eftersträvade med hjälp av flera dåliga rådgivare, domare och ministrar, som anställts av honom, att nedbryta och utrota den protestantiska religionen och detta kungarikes lagar och privilegier, genom att för kronans räkning pålägga skatter för längre tid och på annat sätt än parlamentet beviljat. Han upphävde och stiftade lagar utan parlamentets samtycke. Han lät utan medgivande av parlamentet värva och hålla en stående armé i kungariket under fredstid. Han lät avväpna många goda protestantiska undersåtar medan katolikerna mot lagens bud var både beväpnade och avlönade. Han kränkte de fria valen av parlamentsmedlemmar. Allt detta strider helt och hållet mot detta rikes frihet och kända lagar.

Sedan den nämnde kung James II abdikerat och tronen därigenom blivit vakant, lät Hans Höghet, fursten av Oranien, på inrådan av några andliga och världsliga lorder och ledande underhusmedlemmar sammankalla överhusets protestantiska medlemmar samt representanter för grevskapen, städer, universitet, köpingar och de fem hamnarna, till parlamentsmöte i Westminster den 22 januari 1689. Avsikten var att skapa en sådan ordning, att landets religion, lagar och privilegier inte ännu en gång skulle kunna råka i fara att omstörtas.

Överhuset och underhuset är nu samlade. Efter att ha noga övertänkt det bästa sättet att styrka sina gamla rättigheter och friheter och att uppnå de önskade målen uttalar de,

att det är mot lagen att kungen upphäver lagar eller utfärdar lagar utan parlamentets godkännande;

att det är mot lagen att utkräva pengar till kronans behov för längre tid och på annat sätt än parlamentet samtyckt till;

att det är mot lagen att värva eller att hålla en stående här inom kungariket utan parlamentets tillstånd;

att de protestantiska undersåtarna skall ha tillstånd bära vapen till sitt försvar;

att parlamentsvalen skall vara fria;

att det skall råda yttrande-, diskussions- och förhandlingsfrihet i parlamentet. Åtal må inte väckas mot någon för vad han yttrat i parlamentet;

att parlamentsmöten bör hållas så ofta att alla missförhållanden kan avhjälpas och lagarna förbättras, stärkas och bevaras.

De kräver, fordrar och håller fast vid att allt detta är deras obestridliga rättigheter och friheter.

Till denna begäran har de särskilt uppmuntrats genom Hans Höghet prinsen av Oraniens förklaring, att det är det enda sättet att avhjälpa och bota missförhållandena. De har därför fullt förtroende för att Hans Höghet, fursten av Oranien, skall fullborda det befrielseverk han redan fört så långt och att han skall skydda dem från övergrepp på deras rättigheter, som har uppräknats, och mot alla andra angrepp på deras religion och frihet.

De nämnda andliga och världsliga lorderna och underhusets medlemmar, samlade i Westminster, beslutar att Wilhelm och Maria, furste och furstinna av Oranien, skall vara konung och drottning av England, Frankrike och Irland med alla därunder hörande lydländer.

 

Några saker att fundera över gällande detta dokument:

Hur motiverar parlamentet att de gått emot kungen?

Vilka rättigheter och skyldigheter ger dokumentet? Till vilka?

Vad menas med att parlamentsvalen ska vara ”fria”?

Vad säger dokumentet om religionsfrihet?

 

Utdraget är taget ur Källor till historien 1 av Göran graninger och Sven Tägil (Lund 1966)

Hela det slutgiltiga dokumentet, Bill of Rights, finns att läsa på http://avalon.law.yale.edu/17th_century/england.asp

källor

Nederländernas självständighetsförklaring

Lämna en kommentar

På 1500-talet hörde det som idag är Nederländerna till det Habsburgska imperiet, där Spanien var den dominerande makten. Många i Nederländerna övergick dock till protestantism, vilket skapade religiösa strider mellan den spanska kungen och de nederländska provinserna. De ekonomiskt starka nederländska handelsmännen ogillade också att de beskattades av kungen av Spanien, som använde skatterna för sina egna ändamål. På 1560-talet utbröt öppna strider mellan spansktrogna trupper och icke-spansktrogna. Denna situation ledde till att de nederländska provinserna slöt unionen i Utrecht 1579. Två år senare, 1581, utropade de sin självständighet från Spanien. Habsburgarna accepterade inte Nederländernas självständighet förrän 1648.

Här kan du läsa om Nederländernas historia 

Utdrag ur Unionen i Utrech 1579

De nederländska provinserna har kommit överens om att för evig tid ingå en förening, som vore de en enda stat. De skall inte på något sätt låta sig skiljas. Dock skall ingen provins härigenom lida skada ifråga om privilegier eller andra rättigheter.

De nämnda provinserna skall bistå varandra med liv, gods och blod mot allt övervåld, som kan komma att drabba dem från den spanske konungens sida, likgiltigt om våldet drabbar en hel provins, ett stånd, en stad eller en enskild medlem.

De nämnda provinserna skall också bistå varandra mot andra herrar, länder eller städer, som tillfogar dem skada och orätt.

De nödvändiga försvarsutgifterna skall täckas med särskilda skatter på vin, öl, mjöl, salt, guld- och silvertyger, siden och bomullstyger, boskap och åkermark liksom genom en avgift vid försäljning av slaktdjur, hästar och oxar. De kungliga domänerna kan användas till samma ändamål.

Såväl gränsstäder som andra orter kan i nödfall tvingas ta emot soldater för det gemensamma försvaret. Kostnaderna för detta skall dock betalas av alla provinserna gemensamt.

Endast alla provinserna tillsammans kan besluta om när fred skall slutas eller nya skatter påläggas. I andra saker gäller, att majoriteten får fälla utslaget. Om provinserna inte kan enas i frågor, som rör krig, fred eller skatter, så skall saken hänskjutas till provinsernas ståthållare. Denne kan sedan välja opartiska medhjälpare och parterna har sedan bara att foga sig i deras beslut.

Ingen provins har rätt att utan bundsförvanternas godkännande ingå förbindelser med andra utomstående furstar och länder. Denna bestämmelse gäller också för varje enskild stad eller medlem i en provins.

Vad myntväsendet beträffar, skall provinserna gemensamt fatta beslut, som sedan inte kan ändras av någon enskild provins.

Vad gudstjänsten beträffar, så har Holland och Zeeland rätt att ordna för sig efter eget omdöme. De andra provinserna har att rätta sig efter den religionsfred, som de nederländska ständerna ingått på inrådan av ärkehertig Matthias av Österrike. De skall också utfärda sådana bestämmelser, att var och en medborgare erhåller full religionsfrihet.

De förbundna provinserna har skyldighet att efter kallelse skicka fullmäktige till Utrecht för att besluta i gemensamma angelägenheter. Vid dessa möten skall beslut fattas antingen enhälligt eller med majoritet. De som till äventyrs inte mött upp vid förhandlingarna, skall ändå vara skyldiga att lyda besluten.

 

Utdrag ur Nederländska självständighetsförklaringen 1581

Folket är inte till för härskarens skull, utan härskaren är till för folket. Ty utan folk skulle det inte finnas någon härskare. Han är till för att regera över undersåtarna med rättvisa. Han skall älska dem som en fader sina barn och styra dem som en herde styr sin hjord.

Behandlar han sitt folk i stället som slavar, då upphör han att vara furste och är blott en tyrann. Undersåtarna har rätt att efter lagligt beslut av ständerna avsätta härskaren, om ingen annan utväg finns och de inte längre i sin nöd kan påräkna hjälp från honom.

Med religionen som förevändning har konungen av Spanien försökt att införa en tyrannisk styrelse och inte tagit notis om några böner från vårt land. Han har angripit våra privilegier, och han har brutit sin ed till oss.

Därför förklarar vi nu konungen av Spanien förlustig varje rätt till Nederländerna. Vi löser härmed alla ämbetsmän, herrar, vasaller och enskilda invånare från den trohetsed, som de en gång svurit konungen av Spanien. Vi förbjuder alla ämbetsmän att hädanefter bruka sagde konungs namn, titel eller sigill och bjuder dem i stället att avlägga en ny ed till oss, med innehåll att vara oss trogna mot konungen av Spanien och alla hans anhängare.

Utdragen är tagna ur Källor till historien 1 av Göran graninger och Sven Tägil (Lund 1966)

Hela självständighetsförklaringen finns på Internet modern history sourcebook:

http://www.fordham.edu/halsall/mod/1581dutch.asp

 

Några saker att fundera över gällande dessa dokument:

Vilka rättigheter och skyldigheter ger fördraget i Utrecht till provinserna?

Hur beskriver självständighetsförklaringen förhållandet mellan kung och undersåtar?

Hur motiverar Nederländerna att de gör sig självständiga från den spanska kungen?

Vad säger dokumenten om religion? Vad menas med ”full religionsfrihet” i dessa dokument?

källor

Magna Charta 1215

Lämna en kommentar

Magna Charta var ett dokument som satte bestämda gränser för kungamakten. I huvudsak var det högadelns och staden Londons rättigheter och intressen som tillgodosågs. Något frihetsbrev för hela folket var Magna Charta från början inte avsett att vara. Magna Chartas betydelse låg framförallt däri att bestämmelserna kom att uppfattas som en författning, som varje engelsk kung fick lova att rätta sig efter.

Här kan du läsa om det medeltida samhället

Vi John, av Guds nåde konung av England, herre till Irland hertig av Normandie och Akvitanien och greve av Anjou hälsar alla ärkebiskopar, biskopar, abbotar, grevar, baroner, domare befallningsmän och andra undersåtar. Ni skall veta, att vi till Guds ära, för vår egen salighet och rikets bästa givit er följande privilegier.

För det första har vi bekräftat med denna urkund för egen del och för våra efterträdares räkning, att den engelska kyrkan skall vara fri och njuta sin frihet och sina privilegier utan inskränkning. Det är också vår vilja, att kyrkans val skall vara fria.

Inga sköldpengar eller extra skatter skall kunna påläggas vårt rike utan godkännande av rikets stormän. Undantag från denna regel gäller för det första lösköpande av vår person, för det andra då vår äldste son dubbas till riddare och för det tredje då vår äldsta dotter gifter sig. I alla tre fallen kan en passande extra skatt utkrävas. Motsvarande bestämmelser gäller också för staden London.

Staden London skall behålla alla sina gamla privilegier såväl till lands som sjöss. Alla andra städer, köpingar, gods och hamnar skall likaså behålla sina gamla privilegier.

När rikets främsta män kallas till möte kommer detta att ske genom särskilda kallelsebrev till ärkebiskopar, biskopar, abbotar, grevar och baroner. Därjämte kommer vi att med ett gemensamt brev kalla våra undervasaller. Kallelsen skickas ut minst 40 dagar innan mötet skall hållas.

Ingen fri man kan fängslas eller berövas sin egendom. Vi har ingen rätt att antasta honom i något avseende, innan han blivit vederbörligen dömd för något brott efter landets lag och inför någon av landets domstolar. Ingen kan vägras rätt och rättvisa.

Alla köpmän skall ha rätt att uppehålla sig i England och därefter av egen fri vilja lämna landet. Köpmän har rätt att resa i landet, sälja och köpa varor i enlighet med gammal sedvana.

Vi och baronerna har högtidligen svurit att alltid troget rätta oss efter vad som här har avtalats. Givet på ängen Runnymede mellan Windsor och Staines den 15 juni i det sjuttonde året av vår regering.

 

Ur Källor till historien I av Göran Graninger och Sven Tägil (Lund 1966)

Magna Charta i dess helhet (moderniserat språk) finns att läsa på http://www.constitution.org/eng/magnacar.htm

Några saker att fundera över gällande detta dokument:

Vilka rättigheter och skyldigheter ger dokumentet? Till vilka?

Vad står ”den engelska kyrkan” för? Vad betyder det att den ska vara ”fri”?

Vilka grupper omfattas av begreppet ”fri man”? Vilka grupper räknades inte som fria?

källor

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter

1 kommentar

Frågor att fundera över om dokumentet

Är det några rättigheter du reagerar på/funderar över? Vilka och varför?

Vilka omfattas av deklarationens rättigheter? Vilka omfattas inte?

Läs om bakgrunden till deklarationen (t ex här: http://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_deklaration_om_de_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheterna). Vilken betydelse har den historiska bakgrunden för deklarationen?

Är dessa rättigheter bra/tillräckliga? Vad bör läggas till/tas bort/modifieras, tycker du?

 

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter antogs 1948. Det är idag grunden för internationell folkrätt. Här följer deklarationen i sin helhet:

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,

Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,

Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,

Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,

Eftersom Förenta nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,

Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande,

tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.

Artikel 1

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Artikel 2

Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 3

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4

Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.

Artikel 5

Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6

Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.

Artikel 7

Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Artikel 8

Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.

Artikel 9

Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

Artikel 10

Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 11

1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

Artikel 12

Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Artikel 13

1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.

2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

Artikel 14

1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.

2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15

1. Var och en har rätt till en nationalitet.

2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.

Artikel 16

1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.

2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

Artikel 17

1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra.

2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.

Artikel 18

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

Artikel 19

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Artikel 20

1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.

2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21

1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.

3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.

Artikel 22

Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Artikel 23

1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.

3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.

4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.

Artikel 24

Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.

Artikel 25

1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.

Artikel 26

1. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga.

2. Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.

3. Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.

Artikel 27

1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.

2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.

Artikel 28

Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.

Artikel 29

1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.

2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.

3. Dessa rättigheter och friheter får inte utövas på ett sätt som är oförenligt med Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 30

Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

 

Okategoriserade

Mänskliga rättigheter i historien

1 kommentar

Om källkritik

Denna uppgift är till för att du ska träna och visa din förmåga att läsa och tolka historiska källor.

Gör så här:

1) Läs FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Diskutera texten på lektion med hjälp av de tillhörande frågorna.

2) Läs Franska revolutionens deklaration om mänskliga rättigheter (1789).

3) Jämför FN:s deklaration med franska revolutionens. Vilka likheter och skillnader ser du?

4) Skriv en text där du använder dina kunskaper om de två dokumenten för att resonera om följande frågor:

Har synen på mänskliga rättigheter förändrats under historien? I så fall hur?

Vilken roll har historiska händelser spelat för hur synen på rättigheter har förändrats?

Utifrån de dokument du studerat, hur tror du att de mänskliga rättigheterna kommer att utvecklas i framtiden?

 

Fler historiska dokument om mänskliga rättigheter (för den som vill fördjupa sig):

Magna Charta från England (1215)

Nederländska självständighetsförklaringen (1581)

Declaration of Rights (1689)

USA:s självständighetsförklaring (1776)

1809 års svenska regeringsform

Några begrepp

Rättighet: Att en person har en rättighet innebär att personen ska kunna få denna rättighet tillgodo utan att behöva motivera det på något annat sätt. Om du t ex har rätt till utbildning, innebär det att du ska kunna börja utbildningen utan att motivera varför du läser den.

Rättigheter kan vara negativa (= rätt att slippa något, t ex att bli utsatt för brott) eller positiva (rätt att få något, t ex utbildning).

Skyldighet: Att man har en skyldighet innebär att man har en plikt och ett ansvar att göra något. Det kan t ex handla om att inte bryta mot lagar, eller att betala skatt. Ibland formuleras rättigheter så att man får en rättighet först om man uppfyller vissa skyldigheter (en dömd brottsling har t ex inte rösträtt i USA).

Medborgare: En medborgare är en person som har fulla politiska och sociala rättigheter och skyldigheter i en stat. En svensk medborgare förväntas uppfylla ett antal skyldigheter, och får i gengäld ett antal rättigheter. En person som inte är medborgare saknar vissa rättigheter, men också vissa skyldigheter.

Undersåte: Ett äldre begrepp för invånare i en stat. Att beteckna en person som undersåte antyder att personen i första hand har skyldigheter, inte rättigheter.

Okategoriserade

Sagan om strået som knäckte kamelens rygg

Lämna en kommentar

Det här är en grundläggande övning i att tänka runt orsaksförklaringar till händelser. Gör så här:

1. Läs sagan. Gör en lista över de faktorer som spelar någon roll för att kamelens rygg knäcks.

2. Försök att beskriva de faktorer du hittat. Använd begreppen som står längst ned på sidan.

3. Varför knäcktes kamelens rygg? Hur skulle du besvara frågan?

Det var en gång en kamel som hette Alfons. Alfons hade från födseln problem med sin svaga rygg. Det var dock inte hans enda olycka. Han hade också en mycket elak ägare, Frank Kameldödaren. Frank hade ett mycket dåligt förhållande till kameler ända sedan hans bakdel i barndomen hade fått en spark av en kamel. Ända sedan dess hatade han kameler.

Frank transporterade varor med sina kameler, och hade för vana att tvinga kamelerna att bära alldeles för mycket varor på ryggen. Dessutom tog han ofta onödigt svåra vägar upp och ner för berg för att göra vandringarna extra jobbiga för kamelerna. Franks kunder brydde sig inte alls om kamelernas lidande, utan tyckte snarare att Franks märkliga beteende var lite charmigt. Till råga på allt var kamelen Alfons på sätt och vis sin egen värsta fiende. Kameler är mycket stolta djur, och Alfons var inget undantag. Han spelade gärna tuff inför sina kamelkompisar, och när han någon gång fick en paus i arbetet envisades han med att visa de andra kamelerna hur mycket han kunde bära.

Flera kameler hade dött av att arbeta så hårt som Alfons och hans vänner. Till slut fick kamelerna nog och bildade en fackförening för att försvara sina rättigheter och skydda sig mot elaka ägare. Men kameler är själviska djur som inte litar på varandra. De såg mest till sina egna omständigheter istället för att samarbeta med varandra, och fackföreningen slutade efter ett tag att fungera.

En dag hade Frank bestämt sig för att ta sina kameler på ännu en hård och onödig vandring över bergen. Han hade lastat upp alla varor på djuren, och betraktade nöjt sina överlastade djur medan han tuggade på ett grässtrå han plockat från marken. Plötsligt fick han ett infall och lade grässtrået som en extra börda på Alfons rygg. Alfons stönade till av den extra vikten. Han såg med avsky på sin ägare. Sedan sjönk han till marken, döende av bruten rygg.

 

Begrepp för att beskriva de olika orsakerna till att kamelens rygg knäcktes:

förutsättning

aktör

struktur

direkt

indirekt

utlösande faktor

nödvändig

bidragande

onödig

avgörande

Referenser
Sagan är tagen från James Woodcock, ”Does the Linguistic release the Conceptual?” (Teaching History 119). Anpassning och översättning till svenska av Joakim Wendell.

Okategoriserade

Historiebruk i musik

10 kommentarer

Den här uppgiften går ut på att fundera över historiebruket i musik. Här nedan finns ett antal exempel på låtar med delvis historiskt innehåll. Din uppgift är att fundera över hur låtskrivaren har använt historia i låten.

Gör så här:

Lyssna på låten och läs texten. Besvara följande frågor:

Vilken historisk händelse/person handlar låten om?

Vad sägs om den historiska händelsen/personen?  Hur stämmer det överens med andra källor om samma händelse/person?

Vilka värderingar och vilken syn på historien verkar textskribenten ha, att döma av låttexten?

Hur och till vad används det historiska materialet? Vilka olika slags historiebruk är studieobjektet exempel på? Hur hade det kunnat användas annorlunda? Jämför med hur det beskrivs i någon annan text, t ex en lärobok eller en uppslagsbok.

Vad har detta historiebruk för betydelse för oss idag? Har musiken makt att påverka vårt sätt att tänka och handla i nuet och därmed påverka framtiden? Hur i så fall?

Se också Historiebruk

Låtarna här nedan är sorterade i ”enkla” och ”komplexa”. En enkel låt handlar om en enda historisk händelse, en komplex om flera. Det är min helt egna bedömning, och har inget med uppgiftens svårighetsgrad att göra. Din uppgift bedöms alltså inte efter vilken låt du analyserar, utan efter hur pass bra din analys är.

Enkla låtar

1916 av Motörhead

Text till 1916

Artikel om slaget vid Somme

Never Again av Disturbed

Text till Never Again

Sunday Bloody Sunday av U2

Text till Sunday Bloody Sunday

Sveriges Radio om den blodiga söndagen

Waterloo av ABBA

Text till Waterloo

Wikipedia, ”Slaget vid Waterloo”

Die Mauer av Ebba Grön

Text till Die Mauer

”Berlinmuren” på kalla-kriget.se

Born in the USA av Bruce Springsteen

Text till Born in the USA

”Vietnamkriget” på kalla-kriget.se

Holy Mountains av System of a Down

Text till Holy Mountains

Wikipedia, ”Aras river”

Levande historia, ”Folkmordet 1915”

Hypnotize av System of a Down

Text till Hypnotize

Joe Olsson om massakern vid Himmelska fridens torg 1989

Keops Pyramid av Hoola Bandoola Band

Text till Keops Pyramid

America We Stand as One av Dennis Madalone

Text till America We Stand as One

Run to the Hills av Iron Maiden

Text till Run to the Hills

Broadsword av Jethro Tull

Text till Broadsword

Ett slag färgat rött av Sabaton

Text till Ett slag färgat rött

Artikel om slaget vid Fraustadt

40 to 1 av Sabaton

Text till 40 to 1

Wikipedia, ”Battle of Wizna”

Komplexa låtar

Irish Ways and Irish Laws av Christy Moore

Text till Irish Ways and Irish Laws

Sympathy For The Devil av Rolling Stones

Text till Sympathy For the Devil

We Didn’t Start The Fire av Billy Joel

Text till We Didn’t Start the Fire

Revolution 1 av The Beatles

Text till Revolution 1

Kalla kriget av Blå Tåget

Text till Kalla Kriget

1900 av Stefan Sundström (obs: väldigt lång – två delar)

Text till 1900

With God on Our Side av Bob Dylan

Text till With God on Our Side

Jag har en spricka i läppen av Cornelis Vreeswijk

Text till Jag har en spricka i läppen

 

Okategoriserade

Historiebruk

21 kommentarer

I skolans historiekurser ingår det att man ska ta upp historiebruk. Här hittar du grundläggande information om det momentet.

Videopresentation:

Vad är historiebruk?

Historiebruk handlar om hur vi använder (brukar) historia i samhället för olika syften.  Studieområdet har vuxit fram just för att det finns så många olika skäl för att intressera sig för historia.

Historievetenskapen har ett vetenskapligt intresse, det vill säga att historiker ska försöka ta reda på vad som är sant om det förflutna (så gott det går). Men vanliga människor behöver inte intressera sig för det, utan kan använda historia på andra sätt. Historiebruk handlar just om att analysera hur människor använder historia. Det centrala är inte om historia används på ”rätt” sätt, utan snarare att se hur det används och vad användningen fyller för funktioner.

 Olika sorters historiebruk

Här följer några olika sorters historiebruk. Flera olika sorters historiebruk kan förstås förekomma samtidigt.

Vetenskapligt historiebruk: Det här är det som historievetenskapen ska arbeta med. Akademiska historiker arbetar med att försöka ta reda på ”vad som faktiskt hände” i den mån det går. Det vetenskapliga historiebruket innefattar källkritik, försök att göra rimliga rekonstruktioner och tolkningar av det förflutna, och en villighet att andra på sin uppfattning om det kommer ny information som gör att tidigare vetskap visar sig tveksam.  Det vetenskapliga historiebrukets funktioner är dels att försöka fastställa en sanning, dels att granska, ifrågasätta och omtolka etablerade fakta. De som framför allt använder historia på detta sätt är professionella historiker, men även populärhistoriker och historielärare använder det (förhoppningsvis).

Existentiellt historiebruk: Historia kan användas för att förstärka en identitet, t ex en nationstillhörighet eller etnicitet. Sådant historiebruk kallas existentiellt. Tydliga exempel på existentiellt historiebruk är att många judar ser Förintelsen som central för deras identitet som judar, eller att många armenier ser de osmanska massakrerna av armenier 1915 som viktiga för att förstå armenierna som grupp. Det existentiella historiebruket blir ofta tydligast när det handlar just om historiska övergrepp mot folkgrupper: dessa erfarenheter svetsar samman den utsatta folkgruppen ännu mer.

Moraliskt historiebruk: Det moraliska historiebruket handlar om att granska och kritisera, och lyfta fram begångna orättvisor och utsatta grupper. Funktionen är att ifrågasätta vissa versioner av historia och belysa andra, ofta med målet att återupprätta någon eller några som drabbats av orättvisor. Syftet kan också vara att kritisera den som man uppfattar har makten i samhället. Ett bra exempel på moraliskt historiebruk är när journalisten Maciej Zaremba i slutet av 1990-talet lyfte fram den svenska statens steriliseringspolitik 1934-75 under beteckningen ”tvångssteriliseringar”. Zaremba kritiserade  Sverige för att ha genomfört dessa grymma ingrepp och för att ha tystat ned informationen om dem. Hans artiklar inledde en debatt som fick till följd att de som utsatts för steriliseringar fick skadestånd av svenska staten.

Ideologiskt historiebruk: Ideologiskt historiebruk går ut på att man lyfter fram historia som stärker eller legitimerar den ideologi man själv står för, eller kritiserar och ifrågasätter andras ideologi. Funktionen är att legitimera den egna ideologin eller de beslut man fattat, eller att ifrågasätta motståndares beslut. Ideologiskt historiebruk är väldigt vanligt. Ett enkelt exempel är hur den politiska vänstern brukar lyfta fram USA som ett imperialistiskt land som krigat i världen utifrån vinstintresse, medan den politiska högern istället framställer USA som ett land som krigat för att skydda människors frihet och för att etablera demokrati.

Politiskt-pedagogiskt historiebruk:  Det politisk-pedagogiska historiebruket handlar om att jämföra historiska händelser med nutiden. Politiskt gör en sådan jämförelse för att legitimera eller kritisera beslut. I västerländsk politik är det ofta populärt att jämföra med Hitler. Det gjorde USA:s president  George W Bush 2003, å han likställde Iraks diktator Saddam Hussein med Hitler, för att legitimera USA:s invasion av Irak och försöka få internationellt stöd för den. Ett annat exempel är att likställa EU med Hitlers Tredje rike. Med en sådan jämförelse vill man markera att Sverige inte bör vara med i EU. Den här typen av jämförelser kan också användas i pedagogiskt (undervisande) syfte, för att vi ska lära oss att fatta beslut utifrån historiskt ”likadana” situationer som vi befinner oss i nu. Det typiska för politisk-pedagogiskt historiebruk är att likheterna mellan historia och nutid överbetonas, och man fäster inte så stor vikt vid skillnaderna.

Kommersiellt historiebruk: Det här handlar om att använda historia för att sälja produkter. Det mest uppenbara exemplet är att sälja turistsouvenirer med historisk anknytning, t ex plastversioner av vikingahjälmar. Men även bruk av historia i film och dataspel kan klassas som kommersiellt: människor lockas av möjligheten att få uppleva det förflutna på ett lättillgängligt och engagerande sätt, och köper dataspelet/biljetter till filmen.

 Icke-bruk av historia: Att inte använda historia, även om det är motiverat, kan klassas som ett ”icke-bruk” av historia. Icke-bruket är en slags specialvariant av ideologiskt historiebruk, men man väljer att inte använda historia för att legitimera sitt samhälle eller sin ideologi, kanske för att det finns för stora problem med den faktiska historien. I Sverige på 1960- och 70-talen var det här ett vanligt historiebruk inom den socialdemokratiska ledningen: Sveriges historia sågs som mörk och dyster, och därför vill man inte koppla ihop den moderna staten med historien. Istället betonade man framtiden. Ett annat exempel är att skolundervisningen i många afrikanska stater inte tar upp Afrikas historia före imperialismen i slutet av 1800-talet. Anledningen är att de moderna afrikanska staterna bygger på imperialismens uppdelning av Afrika i kolonier. Att då ta upp vilka grupper och stater som existerade tidigare skulle kunna hota statens sammanhållning.

Diskussionsfråga: Vilka olika slags historiebruk finns i skolan? I den kurs du läser och i det undervisningsmaterial (t ex lärobok) som används?

 

Hur gör man en historiebruksundersökning?

För att undersöka historiebruk behöver du för det första något att undersöka (ett studieobjekt). Det enda kravet är att det på något sätt tar upp historia. Det kan handla om en lärobok i historia, en staty, ett dataspel, en film, en utställning eller något liknande.

Sedan behöver du fundera över några olika grundläggande frågor, t ex dessa:

Vilken historisk händelse/person handlar studieobjektet om?

Vad sägs om den historiska händelsen/personen? Hur stämmer det överens med andra källor om samma händelse/person?

Hur värderas händelsen/personen av den som gjort studieobjektet?

Hur och till vad används det historiska materialet? Vilka olika slags historiebruk är studieobjektet exempel på? Hur hade det kunnat användas annorlunda?

Vad har detta historiebruk för betydelse för oss idag?

Som du kanske märker stämmer dessa frågor ganska väl överens med de källkritiska frågorna. Det är inte så konstigt: för att kunna fundera över hur historia används behöver vi också fundera över vad det är för slags historiska fakta som presenteras och i vilken mån de stämmer. Skillnaden är att historiebruk mer handlar om vilken funktion användningen av historia har.

Uppgift (Historia 1b): Perspektiv på andra världskriget

Uppgift: Historiebruk i musik

Referenser

Klas-Göran Karlsson, ”Historiedidaktik: begrepp, teori och analys” i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red), Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken (Studentlitteratur 2004).