Skolans ämnesplan i historia betonar att undervisningen i historia ska utveckla elevernas historiemedvetande. Vad innebär det?

Själva begreppet historiemedvetande har många olika betydelser – det beror mycket på vem man frågar. Men en gemensam kärna är att historiemedvetande handlar om att förstå att dåtid, nutid och framtid hänger ihop. Vi som lever nu, och vårt samhälle, är produkter av historiska processer. Men allt vi gör bidrar till att producera framtiden – det vi gör i nuet kommer att påverka hur framtiden ser ut, för oss och våra efterkommande.

Historiemedvetande handlar också om ett sätt att tänka om historisk tid. När ser tillbaka mot det förflutna framstår det som fast och givet: det som hände hände, och ingenting annat. Det är därför lätt att betrakta historia som en rät linje, där allt leder fram till vårt nutida samhälle. Men när vi blickar mot framtiden ser det annorlunda ut: all känns väldigt oklart, och en massa olika möjligheter verkar ligga i framtiden, beroende på vad vi gör och vad som händer med oss.

Det historiemedvetande handlar om är att inse att den här uppfattningen gällde även för forna tiders människor: de uppfattade också det förflutna som givet, något som redan inträffat, och framtiden som något som bar på en massa möjligheter som kunde förverkligas, beroende på vad de valde att göra eller inte göra. Men det de uppfattade som en framtid, fylld av möjligheter, är nu vårt förflutna – det har redan hänt. På samma sätt kommer framtidens människor att titta tillbaka på det som nu är vår framtid, och betrakta det på samma sätt som vi betraktar vårt förflutna.

Vad är denna typ av historiemedvetande bra för? Jo, om vi inser detta förstår vi att människors handlande förr inte var givet eller självklart: precis som vi har möjlighet att välja hur vi ska göra i framtiden, kunde de i det förflutna ha gjort något annat än det de gjorde, och då hade vårt nu sett annorlunda ut. Det var inte självklart att de skulle göra det de gjorde – alltså är det inte självklart att världen måste se ut på det sätt den gör nu. Inser vi detta, kan vi också förstå att det vi gör nu kommer att ha betydelse för hur människor lever i framtiden.

Referenser

Den definition av historiemedvetande jag använder här är min egen. Som hjälp för att definiera den har jag använt verken nedan:

Bernard Eric Jensen, ”Historiemedvetande – begreppsanalys, samhällsteori, didaktik” i Historiedidaktik, Christer Karlegärd och Klas-Göran Karlsson(red.) Studentlitteratur. 1997.

Kenneth Nordgren, Vems är historien. Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige. Karlstads universitet 2006.

Denish Shemilt, ”Drinking an Ocean and Pissing a Cupful: How Adolescents Make Sense of History”. I: Symcox , Linda & Wilschut, Arie (eds.) National History Standards: The Problem of the Canon and the Future of Teaching History. Information Age Publishing. 2009.