Det kinesiska kejsardömet var ännu på 1700-talet en av de dominerande staterna i världen. Men när Storbritannien började sätta allvarlig press på Kina under 1800-talet blottades ett antal problem i riket.

Ett grundläggande problem var att den styrande kejsarfamiljen, Qing, inte var kinesisk utan kom från Manchuriet. Det gjorde att Qingkejsarna som främlingar var tvungna att föra en mycket konservativ politik och hålla fast vid kinesiska traditioner för att inte förlora befolkningens stöd.

En annan faktor som ökade instabiliteten i landet var den traditionella kinesiska familjepolitiken. Söner värderades högre än döttrar, vilket medförde att familjer i nödfall aborterade flickfoster och prioriterade sina söners överlevnad framför döttrarnas. Följden blev ett allvarligt kvinnounderskott i landet. Omkring år 1800 var situationen sådan att en femtedel av de kinesiska männen inte hade några som hels utsikter att någonsin få gifta sig och bilda familj. I ett samhälle genomsyrat av konfucianska värderingar, där familjen sågs som den viktigaste delen av samhället, blev dessa män en källa till social oro och upprorsförsök.

På grund av dessa inre problem hade Kina svårt att värja sig mot det ökande brittiska inflytandet. När britterna envisades med att smuggla opium till Kina, trots att drogen var förbjuden enligt kinesiska lag, utbröt krig. Men i de så kallade Opiumkrigen (1840-42, 1856-60) blev Kina i grunden besegrat och förödmjukat av Storbritannien.

De militära nederlagen ökade misstron mot den kejserliga regimen, och uppror utbröt. Det allvarligaste av dem, Taipingupproret, varade från 1850 till 1864 och kostade 20-30 miljoner människoliv. Dessa inbördes strider hindrade Kina från att återhämta sig och sätta igång någon fungerande modernisering.

Under andra hälften av 1800-talet lade sig de andra stormakterna också i Kinas angelägenheter, och ett tag såg det ut som om det kinesiska imperiet skulle styckas och delas upp mellan stormakterna. Men detta stoppades av USA, som gärna ville ha ekonomiskt inflytande Kina men inte bördan av att styra det. USA:s förslag om ”Öppna dörrens politik” – att stormakterna skulle konkurrera fritt om den kinesiska marknaden – accepterades av de inblandade parterna (Kina tillfrågades förstås inte).

Stormakterna delar upp den kinesiska kakan, medan kineserna fåfängt försöker stoppa dem. Samtida karikatyr.

Stormakternas ekonomiska exploatering av Kina ledde till ett utbrett främlingshat i landet. Detta exploderade i det så kallade Boxarupproret 1900, då kineser attackerade främlingar i städerna. Alla stormakter ingrep och krossade upproret. 1912 kollapsade Kina i revolution och kejsardömet avskaffades. Under de följande fyrtio åren skakades Kina av inre strider mellan olika grupper, innan de kinesiska kommunisterna slutligen tog kontroll över riket efter andra världskriget.