Krigets förlopp, 1939-45

Videopresentation

Ladda ner powerpointen här

Det krig som började i Europa 1939 kom så småningom att knytas samman med Japans krig mot Kina i Asien. Här nedan behandlar vi de två krigsskådeplatserna var för sig.

Kriget i Europa och Afrika
Det tidiga kriget i Europa, 1939-41, präglades av ”blixtkriget”, tyskarnas nya metod för att vinna snabba segrar. Blixtkriget byggde på samverkan mellan snabbrörliga trupper, stridsvagnar och flygplan. Med hjälp av denna stridsmetod vann tyskarna spektakulära framgångar. Polen besegrades på tre veckor 1939, Frankrike på sex veckor 1940. Sommaren 1940 behärskade Hitler Europa. Endast Storbritannien, under den nyblivne premiärministern Winston Churchill, vägrade ge upp.

Den tyska krigsmakten var inte anpassad för att kunna hota de brittiska öarna, så tyskarna kunde inte definitivt avgöra kriget. Italien gick med i kriget och försökte erövra brittiska kolonier i Afrika, men led omedelbart svåra nederlag, så tyskarna tvingades skicka hjälp till sin allianspartner.

Animation över kriget i Europa. Axelmakterna i blått, de allierade i rött.

Den stora vändpunkten i kriget kom 1941, då Hitler bestämde sig för att bryta vänskapspakten med Stalin och anfalla Sovjetunionen. Denna tanke var helt i linje med Hitlers mål, att skaffa ”livsrum” åt tyskarna på bekostnad av ”undermänniskorna” i öster. Operation Barbarossa, som invasionen kallades, var inledningsvis en stor framgång, men tyskarnas rasistiska hållning gjorde att de undervärderade ryssarnas motståndskraft. Trots oerhörda förluster lyckades ryssarna stoppa det tyska försöket att ta Moskva i december 1941. Blixtkriget hade misslyckats. Ungefär samtidigt gick USA in i kriget.

Tysk stridsvagn av modell ”Panther” på östfronten

När väl Tyskland misslyckats med att vinna snabba segrar var kriget egentligen avgjort. Med både Sovjetunionen och USA på samma sida i kriget var det nu bara en tidsfråga innan de allierade segrade. Tyskland och dess allierade fortsatte ha initiativet 1942, men när tyskarna förlorade slaget vid Stalingrad 1942-43 och slaget vid Kursk 1943 var kriget mot Sovjet förlorat.

Medan de tyska arméerna försökte hålla tillbaka Röda arméns frammarsch landsteg amerikanska och brittiska trupper i Frankrike 1944. En alltmer desperat Hitler försökte vinna kriget genom att utplåna ”den inre fienden”, dvs judar och andra för nazisterna förhatliga folkgrupper. Nazisterna hann med att mörda ungefär tio miljoner människor (varav sex miljoner judar) i koncentrations- och förintelseläger innan kriget äntligen tog slut i maj 1945.

Sovjetiska soldater reser sin flagga på riksdagshuset i Berlin

Kriget i Asien och Stilla havet
Det japanska imperiets inblandning i världskriget berodde på landets imperialistiska ambitioner. Japan som industrination var beroende av att importera sina råvaror från andra lnder, och landets ekonomi drabbades därför mycket hårt av den stora depressionen. En misstro mot demokrati och fri marknadsekonomi bredde ut sig. Den japanska armén tycktes erbjuda framtida ekonomisk trygghet: om man erövrade de resurser man behövde skulle landet inte längre vara beroende av handel med andra länder.

Den japanska armén fick fria händer att invadera Kina 1937, vilket ledde till ett utdraget och brutalt krig. Denna aggression retade upp USA, som hade ekonomiska intressen i Kina. När Japan fortsatte kriget trots USA:s protester och dessutom lade beslag på den franska kolonin Indokina (Vietnam) efter att Frankrike besegrats av Tyskland 1940,  bestämde sig USA för att sätta hårt mot hårt. Sommaren 1941 skar USA av oljeförsörjningen till Japan.

Den japanska krigsmakten var beroende av olja för att kunna fungera. Istället för att backa ur konflikten valde Japan att försöka erövra den indonesiska oljan, som kontrollerades av Storbritannien och Nederländerna. Detta skulle rimligen leda till krig med USA, så den japanska flottan bestämde sig för att göra ett överraskningsanfall mot USA. Planen var att utplåna deras Stillahavsflotta och därmed köpa tid att erövra allt som behövdes innan USA kunde hota Japans ställning.

Ett amerikanskt slagskepp träffas av en japansk bomb i Pearl Harbour

Japans överraskningsattack på Pearl Harbour den 7 december 1941 chockade USA och drog in landet i kriget. Eftersom Japan slutit ett förbund med Tyskland och Italien drogs USA in även i det europeiska kriget. I Stilla havet genomförde Japan ett eget slags blixtkrig och erövrade de europeiska kolonierna. Men snart visade det sig att Japan grovt hade överskattat sin egen styrka och underskattat USA. Den japanska flottan besegrades vid Midway 1942, och därefter började USA en långsam med säker frammarsch mot de japanska öarna. Den blygsamma japanska industrikapaciteten var ingenting jämfört med USA:s. Enda skälet att Japan höll ut till 1945 var att de allierade makterna koncentrerade sig på att besgra Tyskland först.

Japans expansion i Östasien under kriget

Det totala kriget, version 2.0
Precis som sin föregångare var andra världskriget ett totalt krig. Tysklands och Japans framgångar byggde på snabba, avgörande slag. När det inte gick att uppnå var deras imperiedrömmar dödsdömda. Kriget övergick i en industriell massslakt där de resurstarka staterna USA och Sovjetunionen var överlägsna.

Precis som i första världskriget bedrev båda sidor strategisk krigföring. Till havs förde Tyskland ett farligt ubåtskrig mot Storbritanniens handel. USA gjorde samma sak mot Japan. Båda sidor utvecklade också den strategiska bombningen av städer. Tyskarna var först med dessa bombräder mot framför allt London, men så tidigt i kriget var skadorna ändå relativt blygsamma. USA och Storbritannien utvecklade den strategiska bombningen, och mot slutet av kriget bombades tyska och japanska städer i småbitar, med hundratusentals döda civilister som följd.

Nazisternas rasistiska och socialdarwinistiska tänkande gjorde att kriget fick en ovanligt grym karaktär. I synnerhet på östfronten visade ingen sida någon nåd. Nazisterna förde samtidigt ett ”inre krig” mot vad de uppfattade som fientliga element inom rikets gränser. Cirka 10 miljoner civila mördades av nazisterna i det som kommit att kallas Förintelsen.

Döda fångar i koncentrationslägret Bergen-Belsen

Det sista steget mot ett totalt förintelsekrig togs dock av USA, som utvecklade atombomben, ett vapen med en dittills oanad förstörelsekraft.   I augusti 1945 använde USA två atombomber mot Japan. Städerna Hiroshima och Nagasaki totalförstördes, och Japan kapitulerade.

Atombombsexplosionen över Nagasaki

Krigets följder 

Andra världskriget kostade ungefär sextio miljoner människor livet. Av dessa var två tredjedelar civila. Det totala krigets idé om att hela befolkningen är ett legitimt mål hade alltså vidareutvecklats sedan första världskriget. Denna utveckling har fortsatt: i moderna konflikter är ungefär 90% av offren civila.

När kriget var över försökte segrarmakterna att komma överens om en fungerande fred i konferenserna i Jalta och Potsdam 1945. Målen var framför allt att förhindra framtida tysk aggression, samt att skapa ett organ som kunde lösa framtida konflikter på ett icke-krigiskt sätt. Segrarmakterna ville också göra slut på nazismen. Sovjetunionen hade också ett eget mål, nämligen att skydda sig undan framtida invasioner.

De ”tre stora” – Churchill, Roosevelt och Stalin – möttes i Jalta 1945

Inledningsvis delades Tyskland upp i fyra ockupationszoner, som administrerades av var och en av segrarmakterna (USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike). De tyska minoriteter som fanns i Polen, Tjeckoslovakien och andra länder drevs ut, så att de aldrig mer skulle utgöra en konfliktorsak.

Tanken var att Tyskland så småningom skulle återförenas. För att Tyskland och Frankrike inte skulle hamna i krig igen skapades kol- och stålunionen, som knöt samman länderna ekonomiskt. Denna union var grunden till det som idag är EU. En stor fråga var dock vilken roll Tyskland egentligen skulle ha. I USA lades två olika planer fram. Enligt Morgenthauplanen skulle Tyskland avindustrialiseras fullständigt, och aldrig mer få bli en betydande industrimakt. Emot denna idé stod Marshallplanen, som tvärtom föreslog att Tyskland skulle få ekonomiskt stöd och återuppbyggas. I slutändan var det Marshallplanen som verkställdes.

Uppdelningen av Tyskland 1945

Sovjetunionen fick sin vilja fram i Östeuropa. Omvärlden fick erkänna Sovjets annektering av de territorier som Sovjet fått i vänskapspakten med Nazityskland,  och i praktiken blev de östeuropeiska länderna Bulgarien, Rumänien, Ungern, Polen och Tjeckoslovakien kontrollerade av Sovjetunionen. Västmakterna tvingades acceptera detta eftersom Sovjet hade burit huvudbördan av kriget mot Tyskland och faktiskt hade sina arméer i dessa områden.

För att göra upp räkningen med nazismen upprättades en krigsförbrytarrättegång i Nürnberg. Återstoden av den nazistiska ledningen ställdes här inför rätta och dömdes. En del avrättades, andra sattes i fängelse, och några frikändes. Nürnbergrättegångarna blev förebilden för den internationella domstolen i Haag. En annan följd av nazisternas förbrytelser var att stormakterna såg välvilligt på judiska nationalisters önskan att upprätta en egen judisk stat, Israel, i Palestina.

Redan under kriget hade Storbritannien och USA kommit överens om att bygga upp en ny internationell organisation, Förenta Nationerna (FN). Till skillnad från föregångaren NF skulle FN vara öppet för alla nationer. Segrarmakterna i andra världskriget (USA, Storbritannien, Frankrike, Sovjet och Kina) fick dock en särskild styrkeposition genom att bli permanenta medlemmar av FN:s säkerhetsråd.

Förenta Nationernas högkvarter i New York

Problem
Det andra världskriget tycks slutligen ha löst maktkampen mellan de europeiska staterna. Slutresultatet blev att Europa förlorade sin dominerande position i världen: hädanefter var det USA och Sovjetunionen som dominerande världspolitiken.

Redan under fredsförhandlingarna blev motsättningarna mellan Sovjetunionen och USA tydliga. Ganska snart blev det uppenbart att Tyskland inte skulle kunna återförenas inom en snar framtid. Istället uppkom två tyska stater: det kapitalistiska Västtyskland och det kommunistiska Östtyskland.

Ett problem som båda de nya världsmakterna var tvungna att ta ställning till var de sönderfallande kolonialimperierna. Både Storbritannien och Frankrike var utmattade av kriget och förmådde inte upprätthålla sina herravälden i kolonierna. De förtryckta folken förstod detta och började kämpa för sin självständighet.

Se också: perspektiv på Andra världskriget

Referenser

Norman Davies, Europa i krig: 1939-1945 (Forum 2008)

Charles Messenger, The Second World War in the West (Cassell History of Warfare, W&N 1999)

H.P. Willmott, The Second World War in the Far East (Cassell History of Warfare, W&N 2002)