Riksdagens protokoll. Andra kammaren. Fredagen 15 maj 1931.Kl. 4 e.m.

Anförande av riksdagsmannen herr Öhman:

”När strejkbrytare, polis och militärmakt anlände till de områden, där strejkbrytarna var inlogerade (bodde),(…) i samma ögonblick började också denna polismakt och denna militärkommendering att provocera arbetarna.

Det är omöjligt att med framgång försöka göra gällande, att skulden för vad som skett däruppe i Ådalen i någon mån kan läggas på arbetarna. Enligt samstämmiga uppgifter, t.o.m. av medlemmar ur regeringens eget parti , sköt en sergeant utan vidare ner två arbetare i demonstrationståget, i samma ögonblick som en militärpatrull marscherade fram mot de fredligt demonstrerande arbetarna.

Jag skulle i detta sammanhang vilja fråga herr statsministern och dem, som närmast bär ansvaret för denna militärkommendering, om det är på det sättet man anser att den s.k. ordningen skall upprätthållas. Men det är icke nog med att dessa två arbetare nedsköts, utan man fortsatte våldsdåden, och idag vilar på regeringens ansvar sex arbetarliv, däribland en sju års flicka.

När man nu ifrån borgerligt håll försöker göra gällande, att arbetarna genom sin demonstration, genom sitt krav på strejkbrytarnas och polisens och militärmaktens borttagande och avskickande från Ådalen framprovocerade dessa åtgärder, vill jag erinra därom, att för en halvtimme sedan fick jag ett telegram, vari meddelas, att en dotter till en arbetare i Ådalen igår kväll, inne i sin bostad, när hon skulle gå till sängs, träffades av en kula och dödades, en kula avlossad av den militärmakt, som herr statsministern och socialministern, eller regeringen i sin helhet, kommenderat upp till Ådalen med stöd av nu gällande krigslagstiftning, i syfte att där på det mest hänsynslösa sätt tillvarataga arbetsköparnas intressen.”