”Punkt 22. Avlossades skott från demonstranternas sida?

En fråga som naturligt nog tilldragit sig stort intresse, är om från demonstranternas sida avlossats skott i samband med sammanstötningen. Åtskilliga utsagor (berättelser) från personer, tillhörande de olika patrullerna eller som vid tillfället befann sig vid förläggningen går ut på, att sådan skottlossning förekommit.

Vid bedömandet av frågan om skottlossning ägt rum från demonstranterna sida, har kommissionen ansett riktigast att i första han taga hänsyn till utsagor av de vittnen, som icke är att räkna vare sig till de militärer, vilka på aktivt sätt deltagit i sammanstöningen, eller till de demonstranter, vilka befann sig i sådant läge att de ha kunnat vara iblandade däri.

Vid bedömandet av bevisningens beskaffenhet är det särskilt två omständigheter, som faller i ögonen.

Den ena omständigheten är, att ett flertal av kommissionen hörda trovärdiga personer, som helt nära intill platsen varit åskådare av mötet mellan demonstranterna och patrullen samt följt händelserna närmast därefter, förklara sig icke hava hört något skott, innan de såg ryttarna avlossa sina pistoler från nedersta delen av vägen. Man har svårt att antaga, att de första skott, som föll under de dramatiska ögonblicken före och efter sammandrabbningen, skulle ha undgått dessa personers uppmärksamhet.

Den andra omständigheten är att de verkligt bestämda uttalandena om skottlossning från vägen gjorts av personer, vilka befunnit sig vid eller i närheten av förläggningen, och att deras iakttagelser försvårats genom avstånd och ofullständig sikt över platsen omkring den punkt, där sammanstötningen ägde rum.

(….)

Vid prövning av bevisningen i dess sammanhang har kommissionen icke funnit skäl för antagande, att skottlossning från demonstranternas sida förekommit såsom ett angreppsmedel gentemot militären eller förläggningen och därmed skulle hava givit upptakt till den hastiga utveckling av händelserna, som ägde rum från mötet mellan patrullen och demonstranterna.”