Någon gång efter den gamla världens kris på 1300-talet övergick Europas medeltid i det som brukar kallas tidigmodern tid. Denna periods början förläggs ofta till slutet av 1400-talet.

Huvudskälet till att man brukar prata om en ”tidigmodern” tid är att de europeiska staterna utvecklas från det medeltida feodalsystemet till mer sammanhållna stater, så kallade territorialstater. Den utvecklingen är central för hela den tidigmoderna tiden.

Utvecklingen mot territorialstater hänger samman med flera andra händelsförlopp.  En sådan var de så kallade stora upptäckterna och den handelsutveckling som följde med dessa upptäckter. En annan faktor var den nya splittringen av den kristna kyrkan, reformationen.

Renässansen

Ofta används begreppet ”Renässans” som beteckning på den första hälften av den tidigmoderna tiden. Ordet ”renässans” betyder återfödelse, och var en kulturströmning som startade i viktiga italienska handelsstäder som Venedig, Genua, Florens, Neapel och Rom.  Det som skulle återfödas var den antika grekisk-romerska kulturen.

Naturvetenskapen och Upplysningen

På 1600-talet vidareutvecklades renässanskulturen till att mer systematiskt samla kunskap om världen. Därmed utarbetade européerna nogranna metoder för att undersöka den fysiska världen, och natutvetenskapen uppstod. Denna process brukar kallas för den naturvetenskapliga revolutionen.

Den naturvetenskapliga revolutionen gav i sin tur upphov till Upplysningen, en kulturströmning som gick ut på att alla skulle få ta del av (och ”upplysas”) av vetenskapen.