Det största område i Asien som hamnade under direkt ockupation var Indien. Ända sedan Mogulriket hade försvagats i början av 1700-talet hade Storbritannien och Frankrike utökat sitt inflytande i Indien. Efter Sjuårskriget (1756-63) stod Storbritannien kvar som den enda betydande makten i området.

Den brittiska kronan lade sig inte direkt i styret av Indien, utan det lämnades åt det Ostindiska kompaniet, som lät Mogulkejsarna sitta kvar som symboliska härskare, medan Kompaniets agenter styrde allt i verkligheten. Denna situation fortgick till år 1857, då både hinduer och muslimer revolterade mot det brittiska herraväldet och hotade att kasta ut det Ostindiska kompaniet. Denna revolt, som i Indien kallas ”det första indiska frihetskriget” och i Europa kallas ”Sepoysupproret” slutade ändå i en brittisk seger när brittiska armén anlände och krossade rebellerna. Efter att kriget vunnits gick den brittiska staten in och tog direkt kontroll över Indien, som blev den mest värdefulla delen av det brittiska kolonialimperiet.

De indiska soldater som gjort uppror mot britterna straffades genom att bindas fast vid kanoner, som sedan avfyrades