Ett centralt element i de mer omfattande konspirationsteorierna är förekomsten av hemliga organisationer som sägs ligga bakom konspirationen. Denna hemliga organisation tänks vara superhemlig och supermäktig. De två favoriterna är Frimurarorden och Illuminati. Här tänkte jag berätta lite om vad vi faktiskt vet om dem.
Frimurarorden
Frimurarorden är den mest kända och spridda hemliga organisationen, och den är förstås omgiven av mängder av myter och legender. Och till råga på allt är den inte ens hemlig. Till myterna runt frimurarorden hör idén att dess traditioner går tillbaka till det forntida Egypten, eller till antikens Grekland, eller till den medeltida Tempelriddarorden. Inget av det håller för en kritisk granskning. Orden växte fram ur medeltidens hantverkarskrån, dåtidens motsvarighet till fackföreningar. Frimurarordnarna var en sammanslutning för kringvandrande hantverkare som inte var knutna till ett lokalt skrå.
I slutet av 1600-talet var de traditionella skråen på nedgång. Hantverkarna hade svårt att hävda sig i en alltmer utvecklad marknadsekonomi med ökande konkurrens. Frimurarna klarade sin ekonomiska kris genom att öppna sina loger för herrar som inte var knutna till hantverket ifråga. Därmed fick orden in nya medlemsavgifter och kunde överleva.
Frimurarordens symbol
Detta medförde att Frimurarorden ändrade karaktär. Symboler och traditioner från hantverkartiden levde kvar, men rörelsens funktion förändrades. Under 1700-talet blev frimurarlogerna forum för Upplysningen. Därför är det inte särskilt märkligt att framstående personer inom både franska revolutionen (markis Lafayette) och amerikanska (Benjamin Franklin) var frimurare.
När de första moderna konspirationsteorierna växte fram på 1800-talet blev Frimurarorden en av måltavlorna. Det var inte konstigt. Konspiracismen växte fram ur skräcken för franska revolutionen, och Frimurarna fortsatte att vara ett forum för liberal demokrati under 1800-talet. Ur reaktionärt och konservativt perspektiv var därmed framställningen av frimurarna som farliga revolutionärer ganska rimlig.
Efter de liberala revolutionerna 1848 upphörde dock frimurarnas liberala agenda att vara revolutionär. De liberala idéerna hade slagit igenom på bred front i samhället, och blev den nya ideologi som dominerande i industriålderns tidevarv. Därmed övergick Frimurarorden till att bli den herrklubb den fortfarande är.
Den konspirationsteoretiker som vill peka ut Frimurarorden som makten bakom tronen har några egenheter att ta fasta på. En sak som gör Frimuraroren lämplig för sådana teorier är att den är internationell. Frimurarloger finns över hela världen och har ca 5 miljoner medlemmar (även om majoriteten finns i Storbritannien, USA och Irland). Frimurarnas möten är också stängda för allmänheten, vilket gör att det går att spekulera fritt om vad de egentligen har för sig. Deras vaga religiositet, med tro på ett odefinierat ”Högre väsen”, lämnar Orden öppen för kritik från traditionella religiösa grupper. Orden är också noggrann med vilka som får komma med: en tro på ett ”Högre väsen” utesluter ateister och vissa religioner, t ex hinduism, och kvinnor och slavar är av tradition ej tillåtna. Den senare kategorin används överlag inte längre, medan det finns alternativa stödorganisationer för kvinnor att vara med i. Några Frimurarloger har också öppnats helt för kvinnor, men dessa ses som ”alternativa”.
Samtidigt måste konspiracisten bemöta flera problem. Ett sådant är just att även om ordensmötena är stängda för allmänheten, så är Orden inte en hemlig organisation; tvärtom är den ju allmänt känd. Ett ännu större problem är det faktum att Frimurarorden inte är en centralstyrd organisation, utan egentligen ett flertal besläktade organisationer. Egentligen är det fel att tala om ”Frimurarorden”; vi borde egentligen tala om ”Frimurarordnarna”. I stort sett finns en stormästare (överhuvud) i varje land, och de olika logerna har bara ett löst samarbete med varandra. Olika traditioner har utvecklats i olika länder (i Sverige t ex är Orden bara öppen för kristna, vilket inte är fallet i exempelvis England).
Konspiracisten löser dessa problem genom att hävda att den publika Orden bara är en kuliss bakom vilken den verkliga Orden kan gömma sig och agera. Den verkliga Orden är superhemlig, centralstyrd och ute efter att kontrollera världen.
Konspiracisten kan få vatten på sin kvarn genom att hänvisa till den ökända P2-affären. P2 (Propaganda 2) var en frimurarloge i Italien, grundad 1877, som med tiden blev dominerad av korrumperade politiker, maffiamedlemmar och skrupelfria affärsmän. P2:s rykte var så dåligt att Italiens frimurarstormästare uteslöt och upplöste logen 1976. Men P2:s ledare, Licio Gelli, forstatte att hålla ordensmöten ändå, och P2:s verksamhet fortsatte som förut.
Några av Gellis underhuggare hade blivit chefer för Vatikanstatens bank, och de använde denna bank för att ”tvätta” heroinpengar för maffian. Polisen fick nys om detta och gjorde en razzia mot Gellis villa 1981. Dokumenten de fick tag på visade att de tusen medlemmarna i P2 var högt uppsatta män i samhället, och visade att P2 höll på med många skumma verksamheter vid sidan om pengatvätten.
Resultatet var en omfattande politisk skandal, vars effekter fortfarande syns i Italien. Den sittande regeringen föll och hela parlamentssystemet destabiliserades av avslöjandet att många politiker varit inblandade i P2. Gelli och hans hantlangare flydde landet, och P2 upplöstes, på riktigt den här gången. Gelli utlämnades så småningom till Italien och sattes i fängelse. Men P2:s skugga ligger fortfarande över landet: Silvio Berlusconi, Italiens nuvarande permiärminister, var medlem i P2. I intervjuer har Gelli förklarat att Berlusconi har förverkligat de idéer som Gelli själv verkade för.
Denna faktiska konspiration är onekligen riktigt obehaglig. Det konspiracisterna hävdar är förstås att alla Frimurarordnar fungerar på samma sätt som P2. För det finns dock inga belägg. Snarare tyder det vi vet på motsatsen, eftersom Gellis P2 uteslöts ur Frimurarorden på grund av dess suspekta aktiviteter.
P2-affären till trots är det på det hela taget svårt att få ihop den faktiska Frimurarorden med de faktiska konspirationsteorierna om en hemlig världskontrollorganisation. Det är också tydligt i modern konspircism, som gärna överger Frimurarna till förmån för en rörelse som inte tyngs ner av problemet att faktiskt existera: Illuminati.